Årstidsmedley

Sprang Vår Ruset (sic! *älska särskrivning*) förra måndagen. Måndagen den 2 maj anno 2011. Sista veckan i april 2011 bjöd på strålande vårväder, ja – nästan sommarvärme men måndagen den 2 maj 2011 bestämde sig tydligen vädret för att skoja till det lite. “Hä hä! Här har jag gett er lite försmak av vad som komma skall men så kul ska vi inte ha det” tyckte jag någon skrockade när vi stod som en flock djur (flera flockar faktiskt) under vårträd som knappt gav något skydd med sina lilleputtsblad. Första regnskvätten var ok. Det var vid det riktiga öshaglet jag började tappa modet ordentligt. När det tog i ännu mer försökte jag mig på ett låtsasleende i något slags ynkligt försök att lura, vid det laget den stelfrusna, kroppen att tro att det här var roligt! Wiktigt jävla woligt! Gick inte jättebra, gjorde det inte.

Med löparjackan fastklistrad som en blöt kondom mot kroppen fogade jag mig så in i startfållan och vågade mig på ett riktigt leende för regnet och haglet upphörde och en sisådär 7000 kvinnokroppar som står tätt, tätt intill varandra och försöker värma upp till käcka Friskis-instruktörer, värmer rätt gött kan jag tala om. Kondomen till löparjacka återgick rätt snart till dess rätta form, förutom längst ner vid handlederna, och så kunde vi så ge oss i väg. Som ystra kalvar – hade jag föreställt mig. Som sengångare, om än något ystra, var väl mer likt sanningen.

Hur som haver gick det ju vägen ändå. Att jag (och min ännu snabbare medlöpare) fick en tid under 30 min ser jag inte som något mindre än ett mirakel med tanke på starten.

Först så här en vecka efter loppet har jag slutat frysa om händerna.