Orkidéer

De sägs vara den lättaste krukväxten. De är vackra och blommar länge och när de slutat blomma klipper man bara av stjälken och fortsätter vattna var tionde dag.

Var tionde dag? Och det ska jag komma ihåg?

Nä. Istället står de där vi har fått lite halvt gömda bakom gardinen för de blir ju så fula utan blommorna? Jag har gett upp med att köpa orkidéer själv men i våras fick vi en jättefräsig sak med spräckliga, spetsiga blad. I höstas hade den slutat blomma OCH tappat samtliga blad så den bestod bara av tre gröna klumpar. När jag äntligen tog mig för att kasta skiten så ser jag att det hade skjutit upp en blomstängel – ett smärre mirakel! Den blommade på så tappert i ett par veckor och sedan fick den krypa tillbaka till gömslet bakom gardinen igen. Nästa gång jag fick ett ryck för att slänga den hade den små, små, små ljusgröna antydningar till blad på väg.

Det här måste ju vara något fuffens? Vad vill den mig? “Håhå – du är så upptagen med annat du och bara glömmer bort vackra mig hela tiden. Ack ack. Kolla här vad jag kan! Jag kan blomma jättevackert – okej, det är en sketen stängel och jag tänker inte göra den särskilt lång eller med många blommor men titta vad jag kan!” “Åh nej – kära du! Göm mig inte bakom gardinen igen bara för att jag har slutat blomma. Nu uppbådar jag mina sista krafter här i livet för att peta ut ett 2 mm långt blad och önskar att du ska se det i tid. Iiiiiiiiiiih!” (jag tror det låter så när orkidéer tar i?)

Jag börjar känna mig som Ebeneezer Scrooge.